Foto: Jackeline Perez

“The starting point of all achievements is desire”, är ord från den berömda författaren Napoleon Hill. De orden har alltid funnits i mitt huvud  när jag har följt mina drömmar. Min väg till där jag är idag har inte varit spikrak, men jag har alltid haft mål och ambitioner, och tack vare det har jag hållit drömmarna vid liv. 

Adopterad till Sverige vid tre månaders ålder till en mellanstor stad cirka tre mil söder om Göteborg växte jag upp på landet omgiven om hästar, kor, katter, och en del andra djur. Mina nio första år i skolan avklarades på den lokala grundskolan där jag de tre första åren var en av tre på skolan som inte såg svensk ut. Inte alltid så lätt, men jag lärde mig att säga ifrån. Jag har alltid haft drömmar, både om kärlek, jobb och andra ting, och det har hjälpt mig många gånger att se framåt.

Jag var duktig i skolan, och hade en ljus akademisk framtid framför mig.
Det var alltid tal om att jag skulle bli veterinär, advokat eller något annat så kallat “bra” yrke då jag hade läshuvud. Men i gymnasiet började det gunga rejält. Jag gick på ett av Sveriges bästa innebandygymnasium, inriktning mot samhälle.Jag tränade  sex gånger i veckan, och dessutom hade vi travhästar att ta hand om. Jag gjorde bra ifrån mig det första året, men det andra året sa det stopp. Det blev för mycket och jag orkade inte längre. Trots starka protester och negativa kommentarer från både familj och vänner beslutade jag mig för ett sabbatsår. Det är ett av mina livs bästa beslut. Det var de som tvivlade på att jag skulle göra klart skolan, men så blev inte fallet. Jag gick klart gymnasiet, och tog studenten.

Jag ville hitta en plats där jag kände mig hemma, och Sverige var inte stället för mig vid den tidpunkten.
Efter studenten ville jag resa. Jag ville inte vara kvar i Sverige för jag visste att det fanns så mycket mer där ute och jag trivdes inte hemma. Först England, och sen Australien, men jag hade inte hittat det jag sökte efter. Vad ville jag göra? Våren 2009 tog jag ett beslut som jag aldrig kommer att ångra. Tillsammans med två vänner flyttade jag till Santa Barbara i Kalifornien för att läsa journalistik.

Äntligen hade jag hittat den platsen jag kände mig hemma på och där du får ha drömmar och vara dig själv.
Från första stund jag satte min fot på Los Angeles International Airport (LAX), visste jag att här vill jag bo. Säga vad man vill om USA och amerikaner, men här tillåts du att ha drömmar och behöver aldrig skämmas för vem du är. Tiden på college i USA är bland de bästa åren i mitt liv. Efter examen våren 2011 flyttade jag till Los Angeles. Staden ser jag idag som mitt andra hem.

Att gå min egna väg har tagt mig dit jag är idag.
Jag har många gånger gått en “osäker” väg för att nå dit jag har kommit idag. Men jag ångrar absolut ingenting jag har gjort. Tvärtom. Tack vare att ha gått min egna väg har jag förverkligat många av mina drömmar. De går att förverkliga, bara man ger dem tid och har en stor gnutta vilja. Stora eller små drömmar, det går att förverkliga dem.